Trästocksfestivalen '08

Festivaler är bra skit. Trästocksfestivalen är ännu bättre skit. Konceptet med en gratisfestival är underbart, speciellt för en fattig student under sommaren. När den dessutom kan visa upp ett så imponerande startfält är det ännu bättre.

Jag befann mig på Trästocksfestivalen under fredagen och lyckades med att se flera riktigt bra shower.

Först ut såg vi Abalone Dots, ett band från Västervik som spelar folk/bluegrass-musik i ett ganska soft tempo. En bra och mjuk inledning av festivalen för oss i eftermiddagsolen i Skellefteå. Tjejerna var riktigt bra live, men de lyckades snurra in sig själva i mellansnacket. Tycker man om Alison Krauss och musik av det slaget är Abalone Dots helt klart ett band värt att kolla in. Bäst var den riviga covern på "I am a man of Constant Sorrow". Kika deras myspace här.

Efter det kikade vi på skelleftesonen Jonas Desai. En singer/songwriter som började sin konsert rätt lovande och hade definitivt publiken på sin sida. Efter ett tag, i alla fall enligt mig, föll konserten lite på att låtmaterialet var lite för snarlikt. De särskiljde sig inte nog för att jag som förstagångslyssnare skulle sugas in i det. Lyssnar man på Jonas myspace låter det lite bättre och jag tippar att det är en artist som växer per lyssning. Myspacen.

Annika Norlin och Säkert! stod därefter för underhållningen. Inför en väldigt entusiastisk publik på stora scenen lämnade de ingen besviken. Med en riktig stor scenbärvaro, ett utvecklat och engagerat mellansnack och som vanligt väldigt väl genomförda låtar var detta en riktig femetta. Bäst var den fantastiska svenskifierade covern "Min hemstad" på Wannadies "My hometown". Ett alldeles lysande låtval i Skellefteå. Myspace.

Och sedan kom den. Höjdpunkten. Jag hade gått runt och varit småsugen på att lyssna på Glesbygd'n live flera gånger, men det hade aldrig blivit av. Nu blev det av och som det blev åka av! Under hela konserten var jag lyrisk av den fantastiska energin och glädjen som pulserande ut från scenen genom underbar musik och ett lika underbart mellansnack. När man själv kommer mindre än 8 mil från ursprunget för det här bandet är det svårt att undvika att trollbindas av musiken och det borde vara det var än man kommer ifrån. Norrländsk reggae/dub/jazz har aldrig varit bättre. När dessutom Annika Norlin kommer in och gästspelar på den kulminerande avslutningen "Låt det ligga" är lyckan fullständig. En helt fantastisk konsert som jag kommer att minnas länge. Myspace.

Vi sprang också på "Sirqus Alfon" som kanske är det mest bisarra jag någonsin sett på en scen. Det är fyra killar från Norrköping som har en varieteshow där de spelar det värsta från 90-talet på ståbas, beatbox, trummor, blåssynth m.m. och blandar det med sjukt mycket humor och en östeuropeisk touch. Det var länge sedan jag stod och dumflinade i nära nog en timme, men det går inte att inte älska den här gruppen. Hemsidan.

Vi såg också Zeigeist, som jag nu sett två gånger. Förra gången på Klubb Kontra här i Umeå gjorde de sig inte riktigt rättvisa på grund av den något olämpliga lokalen, men i tältet på trästock fick de lite mer utrymme. Musiken är grym och scenshowen var bra mycket bättre än på Kontra, men det känns fortfarande som om det saknas något. Showen är lite platt och skulle må bra av lite mer energitillskott och dynamik.