Umeå Open 2009. Sammanfattning

Då var det över. Umeå open 2009 försvann lika snabbt som det kom. Jag tackar min dam och peppe för riktigt bra vapendragande! Många fler roliga personer var förstås med, men ni var de enda som sprang runt med mig alla tre dagar.

Dag tre var krockarnas dag.

Tiger Lou fick ge vika för parker Lewis. Jag hade trots allt sett Tiger Lou förut, men jag valde nog fel ändå.

The Soundtrack of our lives spelade samtidigt som Love is all och valet stod på TSOOL och något som visade vara en helt ok konsert, dock inte så lysande som jag hade hoppats.

The Hives spelade samtidigt som Deportees och trots att jag vet vilken excellent show The Hives bjuder på så valde jag Deportees. Ett beslut jag inte ångrar då bandet bjöd på en radda nya låtar och en riktigt bra show. Utöver krockarna hann jag med att se CallMeKat (bra musik, men Zzzz) och missa High places.

Festivalens sämsta var den enda ingången tidigt på kvällarna. Både Fredagens och Lördagens första konsert började medan folk med armband köade med folk som skulle köpa biljett. Tänk om där till nästa år blir det perfekt!

Bästa konsert: Deportees! Jag är iofs en sucker för deras musik men det var en väldigt bra spelning. Samt överraskningen Lukestar som levererade med råge. En spelning som jag kommer komma ihåg länge.

Fetast: Var DJ Nomins dj set i pub freja. VF säger det bäst då de säger att årets Umeå Open "DJ var Elias Warg. Med en härlig mix av gammalt och nytt skapade han skön stämning i loungen i pub Freja. Det där borde han göra oftare."

Avslutningsvis blir det lite Fever ray - keep the streets empty for me live från Umeå open 2009 och årets sjukaste scenshow?

Umeå Open 2009. Dag 2.

Idag blir det ett snabbt inlägg då folk redan sitter och tycker att jag ska sluta nörda.

Vi var hemma hos Tobbe och frida så vi blev lite sena till Loney Dears spelning. Det var en grymt bra spelning som tyvärr överröstades av onyktra människor under vissa partier. Jag vet inte om jag missade I am John eller om de inte spelade den, men jag var lite ledsen i ögat resten av kvällen. Airport surroundings var lysande!
Efter det var det dags för Florence valentin och det var riktigt bra! Jag var dock tvungen att rusa ganska direkt eftersom jag absolut inte ville missa Fever Ray.
Fever ray såg ut lite som en rotvälta i motljus den större delen av spelningen. Bandet såg ut som 5 troll och en "cat in the hat". Ljusshowen var grym men motljuset störde mig. Det var dock en bra konsert.
Efter det gick vi och dansade till Dj Nomin innan jag sprang ner och såg en fantastisk spelning med Lukestar. Frida Hyvönen spelade samtidigt i en annan lokal och trots att valet var enkelt så känns det ändå skönt att veta att åtminstone en person somnade under hennes spelning. :)

Umeå open 2009. Dag 1.

Igår torsdag var första dagen för Umeå open 2009. Jag var taggad på att sitta en kväll i (restaurang) äpplets pub och lyssna på skön musik. Först ut var Industri Royal som jag skippade för att... ja de är inte speciellt intressanta för mig.
Jag, peppe och maja anlände istället i tid till John M.E. som man lärt känna via hans låt Love is my drug under våren. Jag gillar låten och hade hyfsade förväntningar på den forna Motorhomes sångaren. Spelningen överträffade mina förväntningar och jag kände att Love is my drug kanske till och med var en av de svagare låtarna under spelningen som utöver den låten bestod till stor del av mer lågmäld musik.
Näst på tur var Jay Reatard som jag skrev om för några dagar sedan. Spelningen var också bra, även om basisten och hans gubbtissar gjorde oss lite lätt störda.
Sist ut var hiphoparen Henok Achido som är aktuell med sitt debutalbum Almaz charming child. Jag gillade det på skiva, men konserten kändes som ett lågvattenmärke och hans Dj var under all kritik med sina irriterande "scooter-techno-sirenljud". Jag är kanske inte Umeås största hiphopare så jag kanske har fel. Men det var tråkigt och vi gick hem för kvällen.

John M.E. - Love is my drug

Lukestar

Oslobaserade bandet Lukestar spelar på Umeå open på fredag och jag kommer självklart vara där. Norrmännen är aktuella med deras andra fullängdare Lake Toba. Bandet spelar indierock mred en touch av någon sorts hardcore. Jag personligen tänker på Mars volta då jag hör bandet.

För att förklara för eventuella övertaggade Mars volta fans så kan jag säga att det låter inte som Mars volta utan att jag tycker att det har något element som på något sätt påminner om de.

Lukestar - White shade

Jay reatard

Umeå Openaktuella Jay Reatard är en snart 29årig punkare från Memphis vars riktiga namn är det något mindre punkiga Jay Lindsey. Han har spelat i otaliga band och enligt wikipedia har han släppt skivor med 9 olika band eller projekt. Mitt tips riktar sig till hans soloprojekt under namnet Jay Reatard. Där har han släppt en fullängdare (Blood visions) och två samlingar som består av singlar eller sjutummare (Singles 06-07 och Matador singles '08). Hans musik är bra punkrock som har en viss poppig nerv. Jag måste säga att jag gillar det jag har hört. Däremot gillar jag inte allt jag har sett. Söker man efter Jay Reatard på Youtube så är första träffen ett klipp då han slår ett fan på käften. Man vet såklart inte vad som föranledde till det, så det kanske är lika bra att njuta av musiken så länge?

Jay Reatard - Always wanting more

Loney, Dear

Umeå Open är festivalen som är skräddarsydd för min musiksmak. Med detta i åtanke känns det aldrig speciellt jobbigt att den festivalen äger rum i Umeå där jag också bor. Umeå Open går av stapeln 26e-28e Mars och eftersom det är om ganska exakt två veckor tänkte jag börja min "tips-serie" om Umeå Open-aktuella band med Loney, Dear.

Mannen bakom namnet Loney, Dear heter Emil Svanängen och härstammar från Jönköping om jag inte blivit missvisad.
Loney, Dear spelar pop. Det är ibland lugnt, ibland lätt euforiskt och svängigt, alltid med den ljusa sången och de fina melodierna.
Loney, Dear har släppt tre fullängdare.
Sologne (2006)
Loney, Noir (2007)
Dear John (2009)

Min favorit är Loney, Noir men Dear John har jag inte hunnit lyssna speciellt mycket på och jag kan tänka mig att den kommer att växa. En skillnad mellan albumen är att Dear John är "mer" än föregångaren. Större arrangemang, mörkare melodier, tightare produktion osv.

Dock är det alltjämt denna låt som får håret att ställa sig på armarna av välmående, pepp, glädje och livslust.

Loney, Dear - I am John

Umeå Open 2008 i backspegeln

Det är söndag, jag sitter smått bakis i bara kalsonger och försöker peppa mig själv att städa efter helgen. Det går sådär. Istället sammanfattar jag helgen.


Som jag skrivit förut var familjen riktigt bra på torsdagen. Fredagen innebar pepp på bland annat the kills, laura marling och kleerup. Tre platta fall. Laura marling var förkyld och spelade i ca 20 minuter, the kills missade jag pga andra omständigheter, men ryktet säger att de var riktigt dåliga. Kleerup med gäster stod det på schemat, men vart var gästerna? Även där en besvikelse.
Det enda jag såg som var bra på fredagen var Los campesinos! som spelade underbar dansant indiepop. Tyvärr var jag tvungen att dra efter ca 5-6 låtar, och enligt rykten så var det ungefär där som de började bli tråkiga och tappa intensitet. Så där hade jag tur iaf.

Lördagen skulle börja med those dancing days, men de spelade typ halv åtta så det blev inget, skippade dessutom el perro del mar och peppade på lykke li. Då vi kom till UO så visade det sig att Marit Bergman ställt in och hela schemat var ändrat. Those dancing days hade precis börjat spela och Lykke li var flyttad till senare.
Those dancing days var faktiskt riktigt bra trots dåligt ljud och trots att jag inte hört mer än typ två låtar förut. Efter det var deet då Lykke li som blivit uppflyttad till idun. SHIT!! va bra hon var live. Det var hästlängder bättre än hennes skiva. Vi var sjukt stokade!
Till slut gick vi och såg slutet på Johnossis konsert och de röjde också riktigt bra! Kvällen avslutades med pacific i studion och kvällens enda besvikelse. Det lät playback och såg inte roligt ut heller. Tur att det fanns en bar där. :)

De bästa spelningarna var helt klart familjen och främst Lykke li!!

Familjen - *Det snurrar i min skalle' Live " Umeå open 2008


Idag då jag vaknade kom dock helgens leverne ifatt mig
"Skyddat belopp -1 767,80 "
Ouch

Umeå open 2008 #4

The perishers får ursäkta, även idag måste vinet hinna ner i strupen. Kleerup är dock ett måste!! Familjen var grymt bra igår, se honom om ni får chansen.

Vi ses i marshallernas skugga...

Stremt!

Umeå open 2008 #3

Nu är det dags. Niccokick får faktiskt ursäkta, det blir Annika Norling på TC, Olle måste få sukta lite. And we´re off.

Umeå open 2008 #2

Ikväll smäller det. Jag sitter med Oft Cool och dricker calimocho och taggar för kvällens höjdpunkt, FAMILJEN. vapnet ligger i riskzonen för att bli förbisedda och livet är mest allmänt gött!

Jag gjorde upp en eld för dig, och nu brinner hela skooooogen

Umeå Open 2008

Här är en lista på vad jag ska se på Umeå open, och varför.

Torsdag.
Vapnet - har gjort en duett med jens lekman och kan kanske vara bra live, det lilla jag hört inspelat låter dock inte jätteintressant. Efter de ska jag kolla in
Niccokick - Gillade inte alls första skivan, den nya är helt ok småpunkig indiepop. Efter det tänkte jag dissa Hästpojken innan jag laddar för att skaka rumpa till
Familjen - Grym skånsk electronica. Läs mer Här!

Fredag.
Öppnar jag upp med lite The Perishers - Soft "OC pop" från umeå, de kräver såklart ett besök innan jag intresserad springer ner för att se vad Kleerup har att bjuda på. Vilka kommer att gästa? Efter det blir det nog Mando diao och deras skräniga rock. Mest bara för att jag inte är speciellt intresserad av Anna Järvinen som spelar på en annan scen. Efter det blir det jobbigt, både Laura Marling och The Kills är riktigt bra på skiva. Jag tror att jag börjar med The Kills, men eftersom de spelar i Idun så kommer jag nog att byta till Laura Marling och äpplet.
Fredagkvällen fortsätter starkt med Ceasars i idun, men mitt val blir äpplet och Los campesinos och deras medryckande indiepop. Hinner jag så besöker jag troligtvis Klubb Freja där Happy nation spelar vad som sägs vara en grymt intressant elektronisk dansmusik.
Efter det skyndar jag mig nog hem för att utmattad falla ihop i sängen.

Lördag.
Those dancing days får inleda kvällen med deras trevliga pop. Jag är dock orolig för att de är tråkiga live och om så skulle vara fallet så blir det nog singer/songwritern Christian Kjellvander. Han är dock riktigt dålig på mellansnack, så det tar faktiskt emot lite. Efter det står det mellan Neverstore och El perro del mar. Ingen känns riktigt intressant, men valet hamnar på El perro del mar och hennes... orgelpop (?). Efter det hoppas jag att Lykke Li kan vara lika bra som hennes hit 'Little bit' är. Jag hoppas att Lykke lyckas få igång mig, om inte det så borde Johnossi kunna ordna det. Med bara en akustisk gitarr och ett trumset på scen sägs de kunna göra underverk live. Därför hoppar jag över Timo Räisinen som spelar samtidigt. Kvällen får avslutas med Pacific och deras lite småstekiga skärgårdselectronica. Marit Bergman spelar samtidigt, men henne har jag sett förut och då passar jag på henne, trots att hon är bra live.

Söndag.
Sover jag nog bara.



Los Campesinos - 'Death to Los Campesinos'