Ljudvågor är en grupp vänner som har minst en sak gemensam. Vi gillar musik. Vi lyssnar och vältrar oss i musik dagligen och skriver om guldkornen här. Det kanske inte alltid är den senaste musiken, men det är den bästa vi vet.
RY X är en artist som jag lyssnat en hel del på de senaste månaderna. Detta är perfekt höstmusik enligt mig. Det är lågmält, känslosamt och vackert.
För att beskriva musiken (om du inte kan/vill lyssna nedan) så skulle jag förenklat kalla detta årets Bon Iver.
Jag vet inte mycket om artisten (det är inte enkelt att googla RY X) men det gör faktiskt inget. Jag uppskattar denna EP väldigt mycket och hoppas att en fullängdare släpps snarast.
Jag har lyssnat en hel del på Sebastian Wijk den senaste tiden. Hans kraftiga röst och soulfyllda Singer/songwriterFolkPopRock har verkligen fångat mig. Jag tycker helt enkelt att det är riktigt bra!
Till min stora glädje skall han spela live här i Örebro på fredag och jag kommer självklart vara där och beskåda det hela. Skägget, rösten, musiken!
Sebastian Wijk har sedan han debuterade med sin första singel 2010 släppt en fullängdare och två Ep:s, där den senaste, Weightless EP släpptes alldeles nyligen.
Det är en översnöad natt i Umeå. Snön ligger tung i träden som böjer sig över en upplyst cykelväg mellan stadsdelarna Ålidhem och Carlshem. Kylan biter i kinderna. Jag är på väg hem efter en utekväll och har dragit upp jackan allt vad jag kan runt halsen. I hörlurarna tystnar det en stund innan de första darrande gitarrtonerna på Jens Lekmans "Black Cab" sprider sig. Det är som om det är första gången jag hör den. Världen krymper tills den omfattar den där lilla öppna sträckan av cykelvägen som kramas om av snötyngda granar och tallar. De enda två människorna i världen just då är jag och Jens. Trots att det inte skulle ha tagit mig mer än någon minut att gå i vanliga fall saktar jag ner stegen så att det fem minuter långa spåret får ringa ut med sina darrande kyrkklockor.
Sedan dess transporteras jag tillbaka till den där natten i Umeå varje gång jag hör de där första tonerna i "Black Cab".
Jens Lekman hyser jag alltså en hyfsad förkärlek till. För inte så länge sprang jag över en artist som har vissa likheter med Lekman - Doug Hoyer. Det är framförallt hans album från 2011 "Walks with the Tender and Growing Night" som jag gillar och där låtar som "Little Things", "Oh, the Wind Will Blow" och "Snow Bank". Senaste albumet från 2013 "To Be a River" är i mina ögon inte lika starkt och har en sämre produktion.
Jag vet inte mycket om Doug Hoyer, men jag vet att jag gillar vad jag hör.
För en tid sedan fick jag Junips självbetitlade album i posten. Jag har haft skivan i bilen och lyssnat på den en hel del sedan dess. Även om ingen låt når storheten i första singeln Line Of Fire håller skivan hög klass rakt igenom. Skivan känns mångfacetterad och allt knyts samma med hjälp av José González fantastiska röst. Albumet släpps 22/4.
Det är mycket nu! Den senaste veckan har jag fått Junips kommande skiva i posten, Ghost, Syket, Britta Persson, Tyler the Creator, mfl har släppt nya album och Håkan Hellströms skiva släpps idag. Jag ska försöka tipsa om alla de skivor som jag gillar mest, men jag börjar med James Blakes nya album Overgrown. James Blake kom som en total överraskning för mig 2010-2011. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle bli så förälskad i något som kan kallas Dubstep. Men det är inte Dubstep enligt mig, det är Singer/songwriter och Soul i en kostym fylld med Bas. Den självbetitlade debuten James Blake var fantastisk på alla sätt och uppföljaren lär inte göra någon besviken. James vågar släppa fram sin röst lite mer och albumet innehåller såväl väldigt lugna ballader, samtidigt som det vågar svänga. Det enda jag spontant kan känna är malplacerat är gästspelet av RZA på låten Take A Fall For Me.
Precis som debuten tror jag att Overgrown kommer växa med lyssningarna, så innan ni hoppar vidare till nästa artist, lyssna, verkligen lyssna på James.
Mumford & Sons har släppt en video till låten Whispers In The Dark från fjolårets skiva Babel.
Det är inte mycket att säga, bandet har vi skrivit om många gånger förut, men då det är så pass bra och videon också håller hög klass kände jag att det var värt ett inlägg till.
Sen måste jag bara bjuda på en Gif som summerar varenda Mumford & Sons låt som gjorts. Bloggen får direkt en mindre proffsig look, men det är det värt då den är så otroligt bra!
Favoriten från The $1000 Playboys och soloprojektet med hans eget namn, Lars Bygdén är tillbaka med en ny skiva och video.
Skivan LB är tredje skivan som soloartist, innan dess släppte han 2 skivor med bandet The Thousand Dollar Playboys. Jag har gillat denna artist sedan jag upptäckte The $1000 Playboys någon gång kring 1999-2000. De är för övrigt ett av Sveriges mest underskattade band enligt mig. Har ni missat så bandet och soloartisten är det dags att ni tar igen förlorad tid.
Musiken är Countryfierad singer/songwriter-rock och som ni kan höra ovan svänger det ibland en hel del. Det är dock som singer/songwriter med tungt hjärta som Lars Bygdén glänser som mest. Lyssna bara nedan, kanske en av världens finaste och sorgsnaste kärlekslåtar.
Sen jag hörde Daughter första gången har hon bara fortsatt att växa och blivit en av mina absoluta favoriter. I måndags släpptes debutalbumet "If You Leave" men tyvärr finns det inte på Spotify än. I väntan på det kan ni kolla in videon till senaste singeln "Still" och vackra Zebra Safari Edit versionen av "Love" från EP:n "The Wild Youth" nedan och vill ni kolla in ännu fler remixar sväng förbi här.
Nu tycker jag att det är dags för ett litet retrotips.
Förra veckan vann jag en låda vinyler på auktion. I den lådan låg bland mycket annat ett exemplar av skivan Gather Me med Melanie.
Melanie är en singer/songwriter som är väldigt förknippade med -60 talet och flower power.
Jag har i många år gillat den svängiga och sockersöta låten Brand New Key, men egentligen inte gett Melanie mer uppmärksamhet än till den låten.
Brand New Key, från albumet Gather Me (1970)
Det är det jag gillar med vinylskivor, att jag lyssnar på ALBUMET, inte en låt här och där. Jag upptäckte i och med detta att Melanie är så mycket mer än bara en låt. Förstå mig rätt, jag trodde inte att hon var ett one-hit wonder, men jag har aldrig gett henne en ärlig chans. Nu har jag gjort det och jag uppmanar dig att göra detsamma.
Lay Down (Candles In The Rain), från albumet Candles In The Rain (1970)
Båda klippen jag har valt att lägga in i detta inlägg kommer från skivsläpp gjorda 1970, det årtal som verkar vara hennes mest lyckade. Det finns säkerligen mycket mer att lyssna på, fast jag har inte hunnit längre i mitt grävande.
Jose Gonzales är en fantastisk sångare och låtskrivare. Debutalbumet Veneer har jag lyssnat en hel del på, framför allt på den fantastiska låten (och The Knife covern) Heartbeats. Jag har dock aldrig riktigt tagit till mig hans senare släpp, varken som soloartist eller som medlem i Junip. Det beror nog på att Heartbeats är en väldigt svår låt att följa upp.
Idag hörde jag det första livstecknet från Junips kommande album. Låten heter Line Of Fire och är inget annat än fantastisk. Albumet skall släppas någon gång under våren och håller det så här hög klass så kommer det bli riktigt bra.
Upptäckte för en dryg vecka sen att Daughterssenaste EP "The Wild Youth" som jag skrivit om äntligen kommit upp på Spotify och med på den finns vackra "Medicine". Hon var även nyligen och gästade Watch Listen Tell, som är en riktigt trevlig YouTubekanal med livevideos, och framförde den.Tidigare har jag även lagt upp en video när Alex Winstonspelade där och precis som då är det här också sjukt bra.
Förra snart två veckor sedan släppte Linnea Olsson sitt album "Ah!" och i samma veva släppte hon videon till "Dinosaur" och senast i helgen gästade hon Nyhetsmorgon på TV4. Linnea kommer från Halmstad spelar cello och hennes musik kan beskrivas som drömsk pop och jag kan bara säga att jag gillart.
Ifjol släppte singer/songwritern Jon Bell sin debutskiva "What Do You Hear, What Do You Say" men det var först nu när jag stötte på hans senaste låt "Fade" från hans kommande album som jag upptäckte honom. Akustiskt, vackert och med en släng av folkmusik gör att jag gillar det här skarpt.
Förra våren tipsade jag om Alex Winstonoch hennes EP "Sister Wife" och nu är det äntligen dags för henne att få släppa sitt debutalbum "King Con" den 6 mars. Nedan kan ni kolla in "Choice Notes" som jag skrev om då men som nu äntligen förärats med en video.
För två dagar sedan släpptes First Aid Kits andra fullängdare. Vana läsare av denna blogg vet att de flesta av vi som skriver här verkligen gillar denna systraduo. Efter första singeln The Lion's Roar var dock mina förväntningar så högt uppskruvade att jag blev nervös då det var dags att tryck på play.
First Aid Kit - Emmylou
Sedan jag tryckte på Play har jag knappt slutat lyssna på Spotifys i dagsläget förkortade version av albumet The Lion's Roar. Av de 5 låtar jag kunnat lyssna på (i väntan med att vinylutgåvan ska landa i brevlådan) är 4 så där obehagligt bra.
Nu har jag dragit ut på detta allt för länge. Det är dags att publicera min årsbästalista.
Det är faktiskt med stor ångest jag år efter år tar mig an uppgiften att skapa en årsbästalista. Jag vet ju att jag missat otaliga band som borde få vara med på listan. Men det är ändå en stor glädje, så därför fortsätter jag varje år. 2011 har, för mig varit lite tunnare med skivsläpp än föregående år. Däremot har skivorna som släppts varit så stört bra.
Här är dagsversionen av mina bästa skivsläpp 2011.
20. Invasionen - Saker som jag sagt till natten
19. Me and My Army - Thank god for sending demons 18. Noah and the Whale - Last night on earth
17. TV On the Radio - Nine types of light 16. The Decemberists - The king is dead
15. Okkervil River - I am very far 14. Rival Sons - Pressure & time
13. The Head and the Heart - The Head and the heart 12. Iron & Wine - Kiss each other clean
11. Graveyard - Hissingen blues 10. WU Lyf - Go tell fire to the mountain
Jag tror inte en sekund på satanismen hos dessa pojkar. Med World Unite Lucifer Youth Foundation gör riktigt bra pop. 9. James Blake - James Blake
Jag spelade skivan för en kompis. Han lyssnade på den och sade sedan "Genius". Det räcker för mig. 8. Israel Nash Gripka - Barn doors and concrete floors
Han spelade på Scharinska i Umeå någon gång förra året, det är den största konsertmiss jag gjorde 2011. Otroligt bra skiva. 7. Youth Lagoon - The Year of hibernation
Otroligt bra hemmagjort sound, low key och svängigt på samma gång. Detta är höstens raket på min topplista. 6. Syket - With love
Fantastisk rymdpop som jag tror kommer vara med på fler av mina årsbästelistor. 5. Fleet Foxes - Helplessness blues
Fleet foxes gjorde en storartad skiva. Varje gång jag lyssnar på den tycker jag att den är världens bästa, det är bara att mellan lyssningarna så sitter den inte kvar i mitt huvud. Därför stannade Seattles skäggigaste på en femteplats. 4. Lykke Li - Wounded Rhymes
Lykke Li hamnar nästa på pallplatsen och det ska hon vara nöjd med i sammanhanget. Hon gjorde en totalt otippad och helt fantastisk popskiva 3. Deportees - Islands & shores
Deportees släppte ännu en näst intill fulländad skiva och hamnar såklart högt upp på min lista. Det enda jag önskar är att de vågar smutsa ner soundet till nästa platta, då kan de nå ändå upp till toppen. 2. Bon Iver - Bon Iver
Bon Iver gjorde 2008 års bästa skiva enligt mig. Jag tycker att denna är ännu bättre, starkare, större, mindre, allt. Ändå räckte den inte ända fram i år, men konkurrensen var helt enkelt för svår. 1. My Morning Jacket - Circuital
För de som pratat med mig det senaste halvåret borde inte detta komma som någon överraskning. 2011 har helt och hållet gått i My Morning Jackets tecken. Om det finns en gud så är jag rätt säker på att han heter Jim James. Skivan är bra från första lyssningen, men det var någonstans kring 15e som det slog mig vilken fullträff denna lite märkliga americana-rock-popskiva faktiskt är. De är dessutom bland det bästa jag sett live, jag har inte riktigt smält den konserten ännu, fast det är två månader sedan.
Jag skrev om Daughter ett antal gånger ifjol och nu har en video från när hon framförde "Youth", från hennes fantastiska EP "The Wild Youth", i St. Giles kyrka i London. Tidigare i december droppade ytterligare en video till "Love" från samma spelning. Jag kan inte få nog av denna dam i dagsläget och tycker ni ska kolla in henne om ni av nån anledning missat henne för det är det värt. Hennes första EP "His Young Heart" kan ni kolla in på Spotify och vill ni även höra hennes senaste EP "The Wild Youth" sväng förbi hennes sida på BandCamp.
Vi skrev allihopa om Iron & Wine's platta "Kiss Each Other Clean" ifjol och nu har en video till den vackra och stillsamma "Godless Brother In Love" dykt upp. Kolla in den nedan och om ni missade honom då kan ni alltid ta igen det nu. Självklart har Spotify lyckats ha honom både under Iron & Wine och Iron and Wine. Nya skivan hittar ni där dom skriver med "&" och hans gamla material där de skriver ut "and".
Agnes Obel är en dansk singer/songwriter som släppte sitt debutalbum "Philharmonics" tidigare i år. Hon gjorde storslam vid Danska Musikgalan och tog hem fem pris; bästa album, bästa pop, bästa debut, bästa kvinnliga artist och bästa låtskrivare. Detta ger en viss indikation på kvaliteten på albumet - som är mer eller mindre pianobaserat med orkesterinslag. Favoriten på skivan är överlägset den fantastiska "Riverside", men låtarna bara växer och växer med varje lyssning. En mycket, mycket bra skiva.
Inlägg
