Ljudvågor är en grupp vänner som har minst en sak gemensam. Vi gillar musik. Vi lyssnar och vältrar oss i musik dagligen och skriver om guldkornen här. Det kanske inte alltid är den senaste musiken, men det är den bästa vi vet.
Mumford & Sons, Laura Marling & Dharohar Project - To Darkness
Jag tackar Peppe för det här tipset. Vilket fantastiskt roligt samarbete! Det rör sig alltså om en EP med Mumford & Sons, Laura Marling & Dharohar Project.
Dharohar Project verkar vara ett Indiskt band (?) som använder sig av t.ex sitar. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Lyssna istället och håll i hatten 2.40 in i klippet ovan. Sen lyssnar ni på hela EPn nedan
LA baserade Fool's Gold härstammar med sina 8-12 medlemmar från USA, Argentina, Brazilien, Mexico och Israel. Deras musik är en sorts dansant världsmusik/afrobeat/pop med sång på Engelska och Hebreiska. De låter väl lite som om The Very Best och Vampire Weekendskulle slå sina påsar ihop och försöka göra en dansant variant av Tinariwensmusik.
De finns inte på Spotify, men det går att lyssna på Myspace.
När jag tidigare i år började lyssna på OMFO (se tidigare inlägg) satt jag och funderade på hur det skulle låta om någon verkligen gav sig den på att göra balkan och arabiskt doftande electro. OMFO hade sina poänger, men tyvärr var alltför många låtar på väg åt helt fel håll. Rainbow Arabia, däremot, är på väg mot rätt håll. EP:n Kabukimono från i år har ett intressant sound som påminner en del om det instrumentella hos M.I.A. men har en distinkt egen ton.
Märkligast är väl kanske att det är två amerikaner som står bakom kreationen. Bäst på EP:n är Harlem Sunrise som känns en hel del calypso.
Rachid Taha föddes i Algeriet mitt under Algerkriget (frihetskrig från fransk kolonialism) och flyttade med sin familj till frankrike vid tio års ålder. I frankrike jobbade han bland annat som kock innan han började Dja på en liten klubb. Han spelade en tid i ett band (Carte de Séjour) innan han 1990 valde att satsa på en solokarriär.
Hans musik kan beskrivas som en mix av traditionell algerisk musik, punk och rock. Här nedan finns en lista på hans skivsläpp. Jag har för enkelhetens skull fetat de bästa skivorna.
1983 - Carte de Séjour (med Carte de Séjour)
1984 - Rhoromanie (med Carte de Séjour)
1986 - Deux et demi (« Douce France ») (med Carte de Séjour)
1991 - Barbès
1993 - Rachid Taha
1995 - Olé Olé
1997 - Carte Blanche 1998 -Diwân
1999 - 1,2,3 Soleils - livealbum med Khaled och Faudel 2000 -Made in Medina
2001 - Rachid Taha Live - livealbum 2004 -Tékitoi
2006 - Diwân 2
Rachid slog igenom för den stora massan 1998 men de flesta av oss hörde honom nog inte förrän hans låt Barra Barra (från Made in Medina) var med i filmen Black hawk down. Enligt mig är hans absoluta höjdpunkt skivan Tékitoi och låten Rock el Casbah. På Tékitoi har han hittat en perfekt mix mellan punkrock och rai. Egentligen borde jag kanske bjuda på en annan låt än Covern, men är det någon Cover som blivit sin egen är det nog fan denna. Det är Covern med stort C. Det är fullständigt lysande faktiskt.
The very best har kanske världens jobbigaste namn om man vill googla bandet, eller ladda ner dess musik.
The very best består av producentduon Radioclit och sångaren Esau Mwamwaya. De förstnämnda verkar vara från lidköping och den senare från Mzuzu i Malawi. Deras gemensamma bas verkar dock vara London. De har släppt en mixtape som man kan ladda ner på deras myspace och senare i år ska deras fullängdare visst släppas. De spelar någon sorts lätt electrobaserad världsmusik. De har helt enkelt en fot någonstans i Afrika och en i London.
Om ni varit insatta i indeimusikens värld den senaste tiden har ni nog hört en hel del om världsmusik. Vampire Weekend var ett av sena 2007 års mest hypade band, de jämförs med Paul Simons 'Graceland' och det gör även Yeasayer. Det gemensamma de tre har är att de hyllas för att de låter så mycket världsmusik. Det tycker inte jag, de har snott några få element emellertid. Missförstå mig inte, jag gillar banden och kommer kanske skriva mer om de någon annan gång, men de är inte världsmusik! Det är pop, som inspirerats en del.
Några som däremot kan klassas som världsmusik är Tinariwen.
Tinariwen är nomader, ett ökenbluesband från Mali. De bildades 1982 när de tränades i Muammar Khadaffis militärläger i Libyen inför självständighetsstrider mot Malis regim. Det sägs att de repar ute i öknen med hjälp av dieselaggregat. De sjunger mest på Franska och Tamashek De har visst släppt en jävla massa musik på kasett, men även tre fullängdare på cd. Den enda jag har hört är den senaste, Iman ("Vatten är liv") som släpptes februari 2007. Den skivan producerades av Justin Adams, mest känd som Robert Plant i Led Zeppelin.
Dagens tips blev inte långt, men förhoppningsvis bestod det av något ni inte hört talas om förut
Inlägg
