Ljudvågor är en grupp vänner som har minst en sak gemensam. Vi gillar musik. Vi lyssnar och vältrar oss i musik dagligen och skriver om guldkornen här. Det kanske inte alltid är den senaste musiken, men det är den bästa vi vet.
Jag har en smygande känsla av att rätt många känner till Friendly Fires, men vi har inte skrivit något om dem på bloggen så jag kände mig något tvingad till det. Det här engelska electro-disco(!)-bandet släppte sin debutskiva 2008 och följde upp med "Pala" i maj i år - ett album som nådde relativt högt på albumlistorna i USA och Storbritannien.
Jag har fastnat totalt och särskilt för "Blue Cassette" och "Hawaiian Air", men skivan håller hög klass rakt igenom.
Som alltid med Chromeo så lyckas dom än en gång knåpa ihop en riktigt snygg och rolig video till sin senaste singel "When The Night Falls". Har ni på något vis missat mitt tjat om deras kanonplatta "Business Casual" från ifjol är det dags att kolla in den nu.
Chromeo - When The Night Falls ft. Solange Knowles
Sjukt kul och sjukt bra från kanadensiska electropopdiscofunkduon Chromeo. Albumet som ska heta "Drive Time" ska innehålla 55 låtar och inte vara mer än 183 sekunder långt! Lyssna på några smakprov nedan och jag känner att ett avtal med TomTom eller nån annan GPS-jätte skulle sitta fint som uppföljning till detta.
I måndags gästade Chromeo Conan's nya show på TBS och passade på att dra en grym liveversion av "Hot Mess". Jag gillar verkligen deras electrofunk och än så länge verkar jag inte kunna få nog av talkboxen.
Sjukt nice remix av Chromeo's "Hot Mess" som gästas av den grymma La Roux. Ska tydligen även dyka upp fler remixar av bland annat Duck Sauceinom en snar framtid. Kan bli helt fantastiskt! Kolla in Chromeooch La Rouxpå Spotify.
Sjukt svängigt mixtape av australiensiska DJ duon Bag Raider's som jag rekommenderar att du laddar ner! Det är alldeles askalas och dom släppte även sitt självbetitlade debutalbum den 30 september. Sväng förbi deras Myspacesamt kolla in Spotify för mer musik.
Senaste videon från Chromeo's kanonalbum "Business Casual" som jag tipsat om ett par gånger i år. Har inte kunnat få nog av deras funk/disco/synt/pop sen jag hörde dom första gången och ser fram emot mer från denna duo i framtiden.
Svinigt snygg video till The Hundred In The Handssenaste video "Commotion" och tycker att deras självbetitlade album blir bättre och bättre desto mer jag hör på det. Dom drar ut på en liten Englands turné nu i slutet på oktober och kommer till London den 4 november så Tomas du kan väl gå åt mig eftersom jag inte kommer kunna ta mig dit, tack!
Chromeo's album svänger riktigt mycket och efter att ha releasedatumet flyttades fram i somras blev i alla fall jag lite övervänt. Ta och kolla in det i sin helhet på Spotify för det är fett. Samt ta och lyssna på "Don't Walk Away" ovan som dom framför live utan alla coola elektroniska effekter, askalas!
Glömde bort att tipsa om Duck Sauce och deras senaste låt "Barbra Streisand" förra veckan. Sjukt bra låt med gästinhopp av i princip allt och alla i musikvideon. Ifjol släppte dom även den ännu mer askalasbra låten "aNYway"som har en helt fantastisk musikvideo. Duck Sauce är för övrigt ett samarbete mellan de två DJ:arna A-Trakoch Armand Van Helden, som bland annat släppt den grymma "Full Moon"tillsamman med Common. Hur som helst är det bra skit som är värd att kolla in.
The Hundred In The Hands släppte i dagarna sitt självbetitlade debutalbum som luktar pop med både electro- och discoinfluenser samt en gnutta psykadelika. Dom kommer från New York och består av Jason Friedman och Eleanore Everdell. Efter att dom bilat över USA och lyssnat på all möjlig musik kom dom hem och skrev "Dressed In Dresden" och bestämde att detta var det band dom ville vara. Under det kommande året skrev dom fler låtar och nu kan vi lyssna på resultatet. Jag gillar vad jag hör och nedan kan ni även kolla in deras första singel "Pigeons" från i somras och jag undrar om det är så där det går till när man blandar en redig fylla med en riktigt otäck halsbränna.
Fortsätter att tipsa om Chromeooch deras kommande album "Business Casual" som släpps den 14 september. Fortsatt funkigt, glittrigt och svängigt och är inte förvånad om detta blir askalasbra.
Lite lätt utflippad video till Chromeo's grymma låt "Don't Turn The Lights On" som jag tipsat om tidigare. Deras album "Business Casual" släpps den 17 augusti så håll ögonen öppna.
Mer musik från kanadensiska Chromeosom släpper ännu en singel som ska finnas med på deras kommande album "Business Casual" som ska droppa 17 augusti. Fortsatt tagg och precis som Dragan visar på sin Arvikafestivalen-playlistså ska dom även spela där.
Låten har snurrat ett tag, men nu har videon också släppts och det blev inte sämre av det. Den är ett absolut måste att kolla in! LCD Soundsystems tredje fullängdare släpps den 17e Maj, men redan nu streamas den på hemsidan.
Riktigt bra låt frånLindstrom och Christabelle med en skön funk och discokänsla från albumet "Real life is no cool" som känns lagom old school. Kolla in deras Myspace för fler låtar samt ladda ner låten nedan genom att trycka på pilen.
Stötte på Chromeo från Montreal, Kanada i somras när jag hörde Night by night (Skream remix).Det är en lite lugnare funkig electro-doftande låt. Chromeo är en electrofunkduo som består av David Macklovitch och Patrick Gemayel. Dom brukar skämta om att dom är "det enda lyckade arabisk/judiska samarbetet sen början av den mänskliga kulturen".
Lägger även upp originalet av Night by night. Som är en riktigt dansgolvslåt som luktar 80-talssynth. Avgör själv vilken ni gillar bäst.
Han gjorde en av 2007 års största discodängor, blev ombedd att skriva mainstreampop åt Kylie minouge och släppte ett helgjutet album. 2007 var ett bra år för Skotten Calvin Harris.
Calvin Harris är en numera 24 årig skotsk kille som spelar en sorts electronica. Enkelt sagt, 80-talsinfluerad electronica typ. Albumet heter 'I created disco' och eftersom det är länge sedan jag skrev något så tänkte jag göra ett monsterinlägg och gå igenom albumet låt för låt här nedanför.
'Merrymaking at my place'
Skivans tredje singel inleder albumet. En dansant Låt som styrs av en framträdande basgång och snärtiga trummor. Utöver det så har vi en sång som ofta gränsar till kastratsång och såklart en del syntar. Sångtiteln påminner mig om LCD Soundsystems 'Daft punk is playing at my house', låtarna i sig är dock inte speciellt lika varandra, utöver indiekänslan som infinns.
'Colours'
Skivan fortsätter med det som kan vara det bästa spåret. Jämfört med det förra spåret är denna låt något mer långsam. 'Colours' utmärks av en syntslinga och trummorna ligger hela tiden och tuffar på i bakgrunden. Calvin sjunger utan kastrat och med en del brittisk accent. I bakgrunden ligger något sort slagverk, mer än så är det inte. Men låten svänger ofantligt mycket.
'This is the industry'
En rätt tradig låt med ett mantra som mer eller mindre upprepas hela låten,
"I am in the industry,
you are in the industry,
we are in the industry,
this is the industry"
Musikmässigt svänger låten en hel del och man byter inte spår för att slippa det. Men det tilltalar mig inte.
'The Girls'
Albumets andra singel. En låt som handlar om vilka sorts tjejer Calvin gillar. Låten börjar med ett intro där han räknar upp alla sorters tjejer det finns och sen brister låten ut i en ytterst dansvänlig låt med på pappret världens tråkigaste refräng
"I get all the girls, I get all the girls
I get all the girls, I get all the girls
I get all the girls, I get all the girls
I get all the girls, I get all the girls
I get all the girls, I get all the girls
I get all the girls, I get all the girls
I get all the girls, I get all the girls
I get all the girls, I get all the girls"
Tur att det låter bättre på skiva än det ser ut på papper.
Låten har ett stick i slutet där Calvin återigen går igenom vilka tjejer han gillar (alla). Förutom de två listningarna är detta en riktigt bra låt.
'Acceptable in the 80´s'
Hiten. Albumets första singel och låten som gjorde att världen öppnade ögonen för Calvis. En dansant diskolåt som flörtar med åttiotalet både ljud- och textmässigt. Sjukt bra video som fullkomligt skriker åttiotal och... uttrar? En mer ingående introduktion känns överflödig.
'Neon Rocks'
En något långsammare låt med en grymt skön syntslinga och en (synt)basgång som inte går av för hackor. Calvin sjunger riktigt bra om... knark?
'Traffic cops'
Ett märkligt mellanspel på ca 50 sekunder
'Vegas'
Innehåller nästan exakt samma syntslinga som 'Acceptable in the 80´s'. Låten handlar om att dra till Las Vegas och återigen sjunger Calvin om droger. Börjar lite tråkigt men kickar igång och blir en väldigt skön danslåt.
'I created disco'
Titelspåret börjar med en småskruvad slinga, in kommer marackas och trummor och lite mer syntar. Ett nästintill instrumentalt spår (Calvin snackar lite i mitten) som varken riktigt lyfter eller kraschar.
'Disco Heat'
En låt som börjar med vad som låter som gitarr (men säkert är electroniskt). En ganska snäll upptempo låt som är helt ok, men i jämförelse med andra spår på skivan bleknar den lite.
'Vault character'
Ett otroligt kort mellanspår
'Certified'
Instrumentell låt som på något sätt går på sparlåga. Småroliga effekter och skön basgång, inte så mycket mer.
'Love souvenir'
En soulig ballad. återigen instrumentell. En riktigt lugn och skön låt.
'Electro man'
Ett spår som verkligen dryper av åttiotal. Handlar om en elektronisk man och hur gärna Calvin vill vara som han. (Han sjunger inte om knark, men texten grundas nog i en del olagliga preparat). Låten påminner lite om pacific i det lugna, åttiotalsaktiga och mysiga. en passande avslappnad avslutning på skivan.
Orden är The Rapture's och kommer från låten med titeln whoo alright yeah uhhuh, eller som det står på framsidan av singeln "W.A.Y.U.H (Whoo! Alright.. Yeah UhHuh) People don't dance no more". Nu stämmer det ju inte att folk inte dansar längre, och det är till viss del tack vare de här grabbarna. Vill du skaka rumpa med en euforisk känlsa ikväll ska du fortsätta läsa nu.
The rapture är ett gäng grabbar från Los Angeles som flyttade till New York och banade väg för en ny musikgenre, man kan kanske kalla det "danspunk" eller "rock-electro". De har släppt ett minialbum, en Ep och två fullängdare. Från början var det vädigt skränigt, mycket skrammel och skrikande. På de två fullängdarna har de förfinat sitt sound och nått det närmaste man kan komma perfektion (enligt mig). De slog igenom med det första albumet, Echoes, där de bjöd världen på koskällor, ylande sång och dansant rock. På det andra albumet, piecies of the people we love, fortsatte de i samma stil, men bjöd in några nya producenter och gjorde ännu mer dansant musik. En av gästproducenterna heter Danger mouse och har producerat bland annat titelspåret, som jag bjuder på en video av längst ner.
De har ofta jämförts med t.ex LCD Soundsystem och !!!. Själv tycker jag att de står i en egen klass inom deras genre.
Inlägg
