Kalender- och tillika musikåret 2009 börjar närma sig sitt slut. Det brukar vara populärt att sammanfatta året oavsett vilka intressen man har, men är musik ett av det största kan ju året bästa skivsläpp te sig som en intressant sammanfattning. För en sådan som mig som ofta ramlar över musik som släppts andra år än just det aktuella kan sånt ibland vara lite problematiskt. Album som verkligen känns 2009 för mig och verkligen har nött spår på minneskortet i mp3-spelaren är många gånger inte det och det skulle ju vara lite knepigt med en årsbästalista med fem år gamla skivor. Dessutom innebär det ibland också att jag inte hinner ägna en del av årets skivor så mycket uppmärksamhet, men jag håller mig till 2009 och sammanfattar det här året med följande 20 skivor:
1. Mumford & Sons - Sigh No More
Att säga att det här skivsläppet var efterlängtat är något av en underdrift. Sedan jag kommit över singeln Little Lion Man på en av mina irrfärder på tuben var releasedatumet viktigare än för julaftonsmorgonen för en sexåring. Albumet gjorde mig heller inte besviken, utan är rakt igenom helt jävla fantastiskt. Rösten, texterna, instrumenteringen och stämningen. Gudomligt.
2. Local Natives - Gorilla Manor
Det tog ett tag innan jag verkligen to mig tid att sätta mig och lyssna igenom det här albumet, men jag har verkligen inte ångrat mig sedan dess. Stämsång i kombination med folkinspirerad poprock är helt enkelt oemotståndligt, fråga bara Fleet Foxes.
3. Florence + Machine - Lungs
Det kan bli lite tröttsamt att hela tiden ösa superlativer över saker, men å andra sidan är detta en årsbästalista så det är ju helt enkelt en massa bra skit. Så utöver allt positivt jag sagt innan har Florence gjort ett riktigt välkomponerat, men spretigt album där varje låt har ett sjukt inneboende driv. Melodierna och rösten harmonierar riktigt bra och texterna höjer musiken ytterligare.
4. J.Tillman - Year In The Kingdom
Jag skulle nästan vilja påstå att det här är ”årets” Bon Iver för mig. Det är ensamt, avskalat, sorgset och riktigt jävla bra. Välskrivna texter, en ordentligt stämningsful röst och skicklig instrumentering. Det räcker ganska bra så.
5. Editors - In This Light And On This Evening
Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk när skivan kom med tanke på att de övergett soundet från förra albumet An End Has a Start som haft mig liggandes i musikalisk brygga sedan jag fick det i mina händer. De fantastiska gitarrerna och storsvulenheten var i princip borta och här fanns en mer modest 80-talsdoftande synt. Det tog en genomlyssning och sedan hade de mig i greppet igen. Fantastisk sång, text och tunga låtar gör det här till ett av årets bästa album.
6. Deportees - Under The Pavement - The Beach
Högst placerade svenska bandet på listan och välförtjänt dessutom. Skivan representerar inte någon stor förändring eller ”mognad” i Deportees sound, men vad gör det när man varit grym sedan starten? Det svänger, porlar och känns ändå in i mitt pophjärta.
7. Passion Pit – Manners
Melodierna är starka, rösten är egenartad och intressant, man hinner få med lite stämsång och det elektroniska känns nästan instrumentellt. En väldigt bra skiva helt enkelt.
8. Florence Valentin - Spring Ricco
Det kan vara min Hellström-fascination från förra året som lyser igenom (för visst låter det en hel del Håkan), men det här är ett riktigt bra album. Jag har ofta rätt svårt för musik på svenska, men när man sjunger med sånt patos spelar det ingen roll vilket språk man sjunger på. Musiken är ambitiös, fartig och doftar Göteborg och det är inte alls så dumt.
9. Animal Collective - Merriweather Post Pavillion
Det går liksom inte att komma ifrån att det här är ett helt sjukt bra album. Varenda låt dryper av kreativitet och originalitet, men utan att komma in i någon slags friformsjazz. Det är stämningsfullt, ömsomt intensivt ömsomt utdraget, men hela tiden väldigt bra.
10. Jack Penate - Everything Is New
Jag gillar Jack. Han leker med lite annorlunda rytmer, nästan så jag får lite udda bongotrumvibbar, skriver starka melodier och texter och blandar med lite intressant sång. Det är en kort, men väldisponerat album som definitivt förtjänar att finnas med på topp 10.
1. Mumford & Sons - Sigh No More
Att säga att det här skivsläppet var efterlängtat är något av en underdrift. Sedan jag kommit över singeln Little Lion Man på en av mina irrfärder på tuben var releasedatumet viktigare än för julaftonsmorgonen för en sexåring. Albumet gjorde mig heller inte besviken, utan är rakt igenom helt jävla fantastiskt. Rösten, texterna, instrumenteringen och stämningen. Gudomligt.
2. Local Natives - Gorilla Manor
Det tog ett tag innan jag verkligen to mig tid att sätta mig och lyssna igenom det här albumet, men jag har verkligen inte ångrat mig sedan dess. Stämsång i kombination med folkinspirerad poprock är helt enkelt oemotståndligt, fråga bara Fleet Foxes.
3. Florence + Machine - Lungs
Det kan bli lite tröttsamt att hela tiden ösa superlativer över saker, men å andra sidan är detta en årsbästalista så det är ju helt enkelt en massa bra skit. Så utöver allt positivt jag sagt innan har Florence gjort ett riktigt välkomponerat, men spretigt album där varje låt har ett sjukt inneboende driv. Melodierna och rösten harmonierar riktigt bra och texterna höjer musiken ytterligare.
4. J.Tillman - Year In The Kingdom
Jag skulle nästan vilja påstå att det här är ”årets” Bon Iver för mig. Det är ensamt, avskalat, sorgset och riktigt jävla bra. Välskrivna texter, en ordentligt stämningsful röst och skicklig instrumentering. Det räcker ganska bra så.
5. Editors - In This Light And On This Evening
Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk när skivan kom med tanke på att de övergett soundet från förra albumet An End Has a Start som haft mig liggandes i musikalisk brygga sedan jag fick det i mina händer. De fantastiska gitarrerna och storsvulenheten var i princip borta och här fanns en mer modest 80-talsdoftande synt. Det tog en genomlyssning och sedan hade de mig i greppet igen. Fantastisk sång, text och tunga låtar gör det här till ett av årets bästa album.
6. Deportees - Under The Pavement - The Beach
Högst placerade svenska bandet på listan och välförtjänt dessutom. Skivan representerar inte någon stor förändring eller ”mognad” i Deportees sound, men vad gör det när man varit grym sedan starten? Det svänger, porlar och känns ändå in i mitt pophjärta.
7. Passion Pit – Manners
Melodierna är starka, rösten är egenartad och intressant, man hinner få med lite stämsång och det elektroniska känns nästan instrumentellt. En väldigt bra skiva helt enkelt.
8. Florence Valentin - Spring Ricco
Det kan vara min Hellström-fascination från förra året som lyser igenom (för visst låter det en hel del Håkan), men det här är ett riktigt bra album. Jag har ofta rätt svårt för musik på svenska, men när man sjunger med sånt patos spelar det ingen roll vilket språk man sjunger på. Musiken är ambitiös, fartig och doftar Göteborg och det är inte alls så dumt.
9. Animal Collective - Merriweather Post Pavillion
Det går liksom inte att komma ifrån att det här är ett helt sjukt bra album. Varenda låt dryper av kreativitet och originalitet, men utan att komma in i någon slags friformsjazz. Det är stämningsfullt, ömsomt intensivt ömsomt utdraget, men hela tiden väldigt bra.
10. Jack Penate - Everything Is New
Jag gillar Jack. Han leker med lite annorlunda rytmer, nästan så jag får lite udda bongotrumvibbar, skriver starka melodier och texter och blandar med lite intressant sång. Det är en kort, men väldisponerat album som definitivt förtjänar att finnas med på topp 10.
11. Alf – Augustibrev
12. Wild Beasts - Two Dancers
13. Solander - Since We Are Pigeons
14. The Dodos - Time To Die
15. Pink Mountaintops - Outside Love
16. Miike Snow - Miike Snow
17. Röyksopp – Junior
18. Wolfmother - Cosmic Egg
19. Danananaykroyd – Hey Everyone!
20. Fever Ray - Fever Ray
Inlägg
Tackar för gårdagskvällen. det var roligt att lyssna igenom varandras listor. The Dodos hade jag missat helt. gillart
Tack själv du! Det är alltid roligt att få ta del av andra personers musiksmak :)
Trasig spötifylänk...
och nu är denna lagad
Härligt Tomas! Nu vet jag vad jag ska göra ikväll :D