Deportees

Deportees är tillbaka och (lägg till valfritt superlativ här) !!!

Jag är kanske en sucker för just detta band och har följt bandet med stort intresse sedan jag hörde "Arrest me til it hurts" på Ztv någon gång i 2004.

Då jag har en viss lokalpatriotisk syn på musik så minskade inte mitt intresse då någon berättade att det var ett band från Vindeln utanför Umeå . Den första skivan "All prayed up" kom 2004 och var en trevligt soulig popskiva med fina gitarrslingor och skön falsettsång. Skivan hypades och bandet belönades bla med en grammisnominering för årets popgrupp och årets nykomling. 2006 kom skivan "Damaged goods" och singeln med samma namn. Damaged goods visade upp en mer gubbig sida av bandet och även om det i grunden var fortsatt soulpop så hördes tydliga influenser av folkrock (fleetwod mac mfl). Skivan fick inte alls det mottagande den borde ha fått utan en del media skrev ner den och den sålde inte heller så bra. Dock var, är och förblir Damaged goods en riktigt bra skiva och singeln är helt enkelt fantastisk!

Nu får det vara nog med historia, låt oss blicka framåt.

Deportees - Under the pavement - the beach

Igår släpptes Deportees tredje fullängdare "Under the pavement - the beach" och även i detta fall heter skivan detsamma som första singelvalet. Under the pavement -the beach är visst ett franskt slagord som ska syfta till att man ska se förbi det uppenbara och tänka i nya banor. Det är en fin tanke och något man kanske alltid ska ha i bakhuvudet, men på samma gång har det ingen betydelse för mig. Peder Stenberg hade lika gärna fått sjunga om porslinstallrikar, för han gör det så jävla bra. Hans bror Anders som spelar gitarr (b.la med Lykke Li) har en galet bra känsla och spelar kanske bättre än någonsin på denna skiva.

Skivan är troligtvis deras bästa hittils (jag har bara lyssnat en dag ännu) och "When they come" kan vara det finaste 2009 kommer att bjuda på. Skivan är helt klart ett köp även om den finns på spotify.