Trail of Dead

Det är rätt fantastiskt det här med musik. Du kan gå runt och vara sur en hel dag, komma hem, snudda vid playknappen, slänga dig på sängen och ett par pendlande pianotoner senare är livet underbart. Kanske är du stressad och har ont i huvudet, men en raspig röst i jeansskjorta och skäggstubb får dig att sjunka ner i fåtöljen, ta ett djupt andetag och magsåret blir till siden innanför din t-shirt.

Det finns något ännu mer fantastiskt med musik. Musik kan teleportera människor. Javisst, det är inget skämt. De senaste 2 månaderna har jag någon gång i veckan från att ha befunnit mig på cykeln, på biblioteket, i en bil, svepts iväg till ett land någon annanstans. Det har varit en konsert där - en riktigt bra sån dessutom. Som jag har fått lyssna på om och om igen.

And You Will Know Us By The Trail of Dead heter bandet som med albumet So Divided har tagit mig dit. Bandet är från Austin, Texas och spelar vad som skulle kunna klassas som progressiv rock (art rock). Jag hade nästan lyssnat sönder deras mest hyllade album Source Tags & Codes för kanske ett år sedan och hade därför lagt det åt sidan. Så för ungefär tre månader sedan fick jag tag på So Divided och satte in det i samlingen. Jag tänkte inte så mycket mer på det, utan lät det vara. En månad senare satt det i mp3n och det har inte lämnat den sedan dess.

So Divided är lite renare, mindre slamrigt och lite mindre "progressiv´t" än de övriga albumen som gruppen gjort. Atmosfären i albumet är påtagligt stor och jag känner mig hela tiden som om jag är på en riktigt, riktigt skön sommarkonsert. Bäst på den helt underbara skivan är tvådelade Stand in Silence och gungande Wasted State of Mind.

Som det verkar nu kan ett nytt album eventuellt vara aktuellt i september i år. Jag hoppas.