The Deaf Institute, Manchester

Av de många pund som har lämnat fingrarna under tiden i England är det 9 pund som står ut särskilt mycket. Den 23 februari klev vi in på vad som enklast skulle kunna beskrivas som Manchesters Scharinska (ett lite slitet, karaktärsstarkt rockställe för er oinvigda) och lämnade ifrån oss just dessa 9 pund för att få se First Aid Kit spela. Vi hade ingen större aning om vad förbanden skulle bjuda på, men det skulle visa sig att vi inte skulle bli besvikna.

Första bandet, Eskimo Cowboy (Myspace), ett lokalt osignat band, bjöd inte på någon lysande show enligt mig. De hade några låtar som var helt ok och fungerade som en hyfsad uppvärmning inför vad som egentligen i mina ögon, eftersom jag inte hade väntat mig det, blev kvällens höjdpunkt.

Andra bandet upp på scen var två sjättedelar av The Travelling Band (Myspace). Från första till sista ton satt jag fastklistrad i amfiteatern som gav en extra dimension till den lilla lokalen. Bandet spelar en ganska tydligt folkinspirerad indierock som påminner en del om Mumford &Sons och sjunger med en sådan känsla att man ryser. Tyvärr tycker jag inte att det kommer fram lika starkt på deras debutskiva "Under The Pavement" (som finns på Spotify, men jag kan inte få igång det nu) som de släppte 2008, men then again, vilken skiva kan konkurrera med en bra livespelning? Utan att tveka kan jag sätta upp den här spelningen som topp 3 på min personliga lista. Allt kom samman, stämningen i publiken, lokalen, musiken. Det var helt enkelt riktigt jävla bra. Jag önskar bara att hela bandet varit på plats. Slår inte det här bandet med nästa skiva så...ja, då är det jävligt märkligt.

Sista bandet var alltså svenska First Aid Kit som vi skrivit om ett par gånger här på bloggen. Att en sjutton- och nittonåring är så här duktiga är helt fantastiskt. Publiken var med hela vägen och vågade knappt andas när tjejerna ställde bort mikrofonerna och förstärkarna och körde en underbar, helakustisk version av Ghost town. Ackompanjerade av en lokal trummis genomförde de en sjukt väldisponerad spelning med en bra blandning av stämningsfullt och fartigt. Heja Sverige!