Jag har kollat in en musik-dokumentär-rulle som heter Get Thrashed - The Story of Thrash Metal. Kollar sällan på musik dvd's, vilket är synd, för det är oftast jävligt intressant, och det är ju aldrig fel att veta mer om det man gillar, plus att man får ett par extra nörd poäng. Det bjuds på en hel del material, allt som allt klockar det in på nära tre timmar, vilket är ganska mustigt.
Upplägget är ganska enkelt, en massa folk som var med från back in the day samt folk som inspirerats tillsammans med författare, journalister och andra står och snackar om hur det var och vad som hände. Det är rakt på och utan särskilt många krusiduller. Dock vet jag inte om alla som intrevjuas borde vara med, Shadow Falls till exempel. Dom framstår som ett gäng clowner. Däremot så bjuder Bobby Blitz från Overkill på stor humor. Fridén från In Flames, Jensen från The Haunted, Hagström from Meshuggah samt några andra svennar är med på ett hörn och säger sin grej. Personligen tycker jag att DJ Will är mest intressant att lyssna på. Sen är ju alla de tyska banden roliga, mest för att dom är tyskar. Inte helt oväntat tas dispyten mellan Mustaine/Megadeth och Metallica upp. Dave säger sin grej, Ulrich och Hammet (som för övrigt känns hyfast "gay", som Michael Jackson ungefär) säger sin och en del andra tar upp sin syn på det. Är inget större Metallica fan själv, så jag bryr mig egentligen inte, men jag är ändå lite less på just den grejjen. Dock är det tufft att snubben som släppte den första Metallica låten (på kassett) är med.
Överlag är det en hel del historia det bjuds på, och bonusmaterial delen tar upp ett gäng andra band som inte riktigt tog sig ända fram och är lite mer okända, men ändå är jävligt bra. Utöver rabblandet av band och ställen saker hände på, så beskrivs den dåvarande scenen och hur den växte fram samt lite om bråket mellan hardcore/punk och metal. Kul att höra om, eftersom i alla fall jag själv inte ser någon egentlig motsättning mellan de två.
Det finns en hel del sköna citat från alla de här tre timmarna, men jag orkar inte plocka fram några. Ni får helt enkelt kolla in rullen själva. Är man det minsta intresserad är det värt det. I slutändan är det historielektionen och tipsen om andra band man inte hört talas om som gör filmen sevärd, även om själva klippningen och framställandet är lite tattigt.
Upplägget är ganska enkelt, en massa folk som var med från back in the day samt folk som inspirerats tillsammans med författare, journalister och andra står och snackar om hur det var och vad som hände. Det är rakt på och utan särskilt många krusiduller. Dock vet jag inte om alla som intrevjuas borde vara med, Shadow Falls till exempel. Dom framstår som ett gäng clowner. Däremot så bjuder Bobby Blitz från Overkill på stor humor. Fridén från In Flames, Jensen från The Haunted, Hagström from Meshuggah samt några andra svennar är med på ett hörn och säger sin grej. Personligen tycker jag att DJ Will är mest intressant att lyssna på. Sen är ju alla de tyska banden roliga, mest för att dom är tyskar. Inte helt oväntat tas dispyten mellan Mustaine/Megadeth och Metallica upp. Dave säger sin grej, Ulrich och Hammet (som för övrigt känns hyfast "gay", som Michael Jackson ungefär) säger sin och en del andra tar upp sin syn på det. Är inget större Metallica fan själv, så jag bryr mig egentligen inte, men jag är ändå lite less på just den grejjen. Dock är det tufft att snubben som släppte den första Metallica låten (på kassett) är med.
Överlag är det en hel del historia det bjuds på, och bonusmaterial delen tar upp ett gäng andra band som inte riktigt tog sig ända fram och är lite mer okända, men ändå är jävligt bra. Utöver rabblandet av band och ställen saker hände på, så beskrivs den dåvarande scenen och hur den växte fram samt lite om bråket mellan hardcore/punk och metal. Kul att höra om, eftersom i alla fall jag själv inte ser någon egentlig motsättning mellan de två.
Det finns en hel del sköna citat från alla de här tre timmarna, men jag orkar inte plocka fram några. Ni får helt enkelt kolla in rullen själva. Är man det minsta intresserad är det värt det. I slutändan är det historielektionen och tipsen om andra band man inte hört talas om som gör filmen sevärd, även om själva klippningen och framställandet är lite tattigt.
Inlägg
3 timmar är många timmar. men jag är ändå grymt taggad på att se den någon dag.